Så mycket tankar som flyger där inne nu. Inget hänger samman. Jag förstår mig inte på folk. Den ena värre än den andra, den tredje desperatare än den fjärde, den femte slampigare en den sjätte, den sjunde är trorts allt ganska bra och den åttonde vill jag lära känna bättre, mycket bättre... Det känns lite grått nu, så jag riktar blicken framåt, lever  i framtiden. Är tillbaka till sportlovet, om ingen drar mig tillbaka till verkligheten innan dess.