Det här kan vara något av det finaste jag har läst. Det ser mycket ut, men HERRE vad bra (be)skrivet! Åh.

---

Förord
Ibland äter man sockervadd och ibland har man blodsmak i munnen. Jag kommer aldrig
att beskriva kärlek som en evig dans på rosor, för alla sagor med lyckliga slut döljer så
mycket verklighet. Jag kommer heller aldrig försöka påstå att kärlek är dumt eller mest bara
smärtsamt. Kärlek är bara verklighet. Det är den känslan som driver oss framåt i livet. Det
är känslan som får oss att kämpa för jobbet vi vill ha eller killen vi drömt om, men det är
också känslan som får oss att hoppa från broar och skrika saker vi inte menar. Kärlek är den
största och mäktigaste känslan i livet.
Det här är en bok om kärlek. Jag har fyllt den med smutsiga berättelser om krossade hjärtan,
hopplösheten i ensamheten, fjärilarna när man tror att man har hittat rätt och hoppet
man känner innan man har det. Det är såhär jag upplever kärlek och alltid har upplevt den,
sen den där kvällen i november för sju år sedan när jag blev kär för första gången.

Michaela Forni 2009


Kärlek
Jag vill vara kär! Jag vill ha någon att vakna bredvid på morgonen. Jag vill dra mina fingrar
genom någons hår. Jag vill kyssas utanför en klubb och åka hem alldeles för tidigt en lördagskväll
bara för att man inte kan vänta på att slita kläderna av varandra. Jag vill ha någon som
får mig att skratta under tisdagsmiddagen. Någon som bär hem mig en sen lördagsnatt efter
alldeles för många drinkar och alldeles för höga skor. Någon som ger mig nackspärr för att
jag måste stå på tå för att kunna kyssa honom. Någon att bry sig om.

Att våga
Jag såg precis en bild från igår på en killkompis till mig och hans nya flicka. När han presenterade
mig för henne förvandlades hela ansiktet till ett leende och det lös så mycket
kärlek i hans ögon att jag fick rysningar. Han var så stolt, som om han ville visa upp henne
för hela världen. På bilden har han samma leende och ögonen är lika lysande. Och det är
så jävla fint att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Två människor som träffas och vågar trots
att det kan vara läskigt. Som blir förälskade och släpper alla känslor och är så lyckliga att de
aldrig kan sluta skratta. Som aldrig kan sluta hålla varandra i handen eller pussa varandra på
munnen (eller kinden eller pannan eller axeln). När allt är nytt och spännande och framför
allt sanslöst roligt.

I just dont think i’ll ever get over you
Jag vill börja med att säga att jag sitter och skriver på en sten med mossa på utomhus
någonstans. Det är sant. Det känns ganska konstigt men på ett positivt sätt att sitta och
skriva från en sten.
Människor undrar hur jag kunde komma över honom så fort. Men de har missförstått allt!
Jag kommer aldrig komma över honom. Det spelar ingen roll hur lång tid som går, jag
kommer alltid att stanna upp när jag hör en speciell sång eller känner en speciell lukt och
tänka på honom. På oss (underbara oss).
Jag tänker på honom mest när jag åker hem själv och det är mörkt ute (jag är mörkrädd).
Tänker på när det inte spelade någon roll hur dagen eller kvällen hade varit för den slutade
alltid tryggt i hans armar. Det värsta jag vet är faktiskt att åka hem själv på natten. När jag
hade honom behövde jag aldrig åka hem själv, och visst kunde vi bråka om huruvida vi
skulle äta fyllemat på Max eller McDonalds eller när vi skulle mötas vart men vetskapen om
att ha någon att åka hem med är fantastisk (så fantastisk och tyvärr tror jag att det är många
som tar sin partner för givet. Snälla ni gör aldrig det!).
Vad saknar du mest hos den du älskade mer än dig själv men inte längre har kvar?
Tyvärr funkar inte vi som pojkvän/flickvän idag och att jag tänker så mycket på honom
betyder inte att jag vill att vi ska vara tillsammans. Det betyder att jag så förbannat saknar
de känslorna vi hade för varandra.

---

hej/louise